En liten paus bara

Bloggandet kommer nog att ligga på is ett par dagar, jag och Stine sitter numera ca 12 timmar om dagen framför datorn så är man kommer hem vid tio på kvällen så är man tyvärr inte så sugen på att starta den och skriva lite mer. Men jag kan säga att det går framåt i alla fall. Vi jobbar på som fan och betar av våra ämnen så här innan jul. Kan säga med handen på hjärtat att jag aldrig i mitt liv tidigare har pluggat så hårt som jag gör nu. Och det värsta är att jag tycker att det är lite kul faktiskt.
Men som sagt, jag återkommer när det har lugnat sig lite.
Saknar er alla där hemma men nu närmar sig hemresa mer och mer. så nu är det inte så farligt. Man kan liksom se ljuset i tunneln =)
Två trötta tjejer, tyvärr så råder det vinförbud numera
Massa kramar

Opera time

I går var dagen som jag och Stine skulle komma i kontakt med vår kulturella sid, vi skulle på opera.. Vaknade på morgonen och tittade in i garderoben för att planera vad jag skulle ha på mig på kvällen och insåg att min garderob består av jeans, jeans, jeans och toppar. Inget operavänligt med andra ord. Ringer Stine och stressar ner på stan (tur att föreläsningarna inte börjar förrän klockan halv tolv på torsdagar) och panikshoppade kläder.
På kvällen är det biljettutdelning utanför skolan och jag och Stine råkar ha lite tur och får en av de 6 vip biljetterna som fanns då man sitter uppe på balkongen i stället för nere med resten av folket...
Man fick absolut inte ta bilder där inne så vi "smygtog" därav så blev den lite oklar.
Teatern var jätte fin, en sådann gammal rustik teater utan minsta nymoderniteter, precis som man vill ha det. Framgår inte så bra på bilden tyvärr. Operan var otroligt vacker, de sjöng ju på polska som inte är det vackraste språket med "sch"-ljud i vartannat ord så den är ju finare på engelska det kan man inte komma ifrån, men det var annars väldigt bra, de hade helt otroliga röster de som sjöng. Sen måste jag säga att det var oväntat highteck för att vara här nere när det kom till scenen.
Jag och Stine kvällen till ära...
Jag måste säga att jag var jätte glad att jag gick, det var både en och två gånger som jag kände att det rös längst med ryggen när de sjöng. Är glad att jag hade sett filmen en gång för ett par år sedan så man förstod den övergripande handlingen. Kvällen avslutades i vanlig ordning skvallrandes över en flaska vin. Och nu ligger man här, bakis och seg i sängen och vet att man måste ta tag i saker nu och sluta göra allt annat som FB och bloggandet. Har 20, tydligen inte alltför spännande, sidor att läsa i Time based innan klockan halv elva så: Ciao!!!

Oooh my, nu är det lite mycket..

Nu skall vi se här. En snabb liten titt på hur det ligger till. Nu är det den 25e? Jag har mao mindre än en månad kvar tills att jag skall åka hem. På denna tiden skall jag ha gjort klart följande:
  • En tenta i Dilbert
  • En tenta i Marketing strategies, plus en redovisning
  • En presentation för ledningen på Deloitte företaget
  • En presentation i time based mannagement plu ev en tenta.
  • En inlämning i Public Relations
  • En redovisning i public speaking
  • En tenta i Creativity in advertising
  • En inlämning i Ethics
Att jag sedan skall skriva en uppsats i Cross cultural management under jullovet räknas inte in här.
Hur det skall gå? Bra såklart, det är bara att avboka alla planer på någon form av intag av alkohol (hinner vare sig dricka eller vara bakfull de närmaste veckorna). Avboka alla former av aktiviteter som skulle ha gjorts innan hemresan, shopping, sightseeing, ridning, luciabak etc och ägna all tid åt studierna.

Det är knappt att man hinner äta känns det som, och att laga egen mat är bara att glömma, kommer aldrig hinna laga maten, äta den och sedan diska. 

Men å andra sidan, när jag kommer hem kommer jag att för första gången på länge känna att jag har gjort mig förtjänt av mitt jullov =)

Feminist javisst

I dag har jag varit på föreläsning om Leadership and communication skills. Vi fick lära oss en massa intressanta saker. Vår föreläsare förklarade bland annat att om du ser en manlig dagisfröken så kan det bero på följande saker:
  1. Han klarar inte att få ett annat jobb
  2. Han är kriminell
  3. Han kan vara handikappad
  4. Han är pedofil
Mycket pedagogiskt sagt. Sedan gick vi snabbt över till ämnet kvinnor och ledarskap. Min föreläsares syn på detta ämne:
  1. Om en kvinna är chef är hon väldigt maskulin
  2. Om en kvinna är framgångsrik som ledare har hon misslyckats på det personliga planet.
  3. Man måste välja, familj eller karriär, man kan inte ha båda och vara bra på dessa samtidigt.
  4. En bra kvinna är hemma med barnen och låter mannen försörja henne.
  5. Det hemskaste som kan hända en kvinna är att bli lämnad av sin man om de har barn, hur skall hon klara sig?????
Ungefär här fick jag nog och förklarade att det är kanske inte den enda synen som finns på kvinnor och ledarskap och berättade hur vi har det i religionsfria Sverige där man kan ha p-piller, göra abort, mannen är pappaledig, många kvinnor gör karriär och det är inte ovanligt att kvinnor väntar med att skaffa barn tills dess att de är över 30, se på mig, jag är ju ett levande exempel på detta...
Föreläsaren blängde på mig när jag berättade detta och det syntes tydligt att hon ansåg mig vara en hedning av rang. Det är nog onödigt att berätta att jag knappas kommer att få några högre betyg i det ämnet...

Boom shakalack

Jag tror nog att jag kommer att bryta mot samtliga tio jantelagar som vi svenskar lever efter när jag skriver detta. men det skiter jag i just idag.
Jag måste bara få berätta att jag och Stine piskade rumpa med vår presentation i dag!!!!! Vi var så jävla grymma!!!
Ok, vi vrider tillbaka tiden lite och tar det från början. För en månad sedan fick jag och Stine reda på att vi skulle vara tvungna att hålla en muntlig presentation för klassen om Media och Media planing. Kan säga att det finns egentligen bara en sak som jag är mer rädd för än att dö och det är att prata inför folk. Jag hatar det, min röst skälver, mina händer och knän skakar, hjärtat slår så hårt att jag tror att man kan se det på tröjan och jag får ingen luft (beskrev precis en panikångest attack). Ingen som känner mig tror på det men det är så sant som det är sagt.
Så den senaste månaden har jag och Stine suttit med vår presentation. Varje gång vi har skickat in den till vår lärare och trott att vi vart klara så har det kommit ett mail tillbaka med ändringar som vi bör göra. Så i helgen fick vi den äntligen godkänd till att skicka ut. Sedan har vi läst på våra slides otaliga gånger. Satt här så sent som igår kväll och läste högt framför spegeln (tur att inte Olga var hemma). Trodde jag hade lite koll men så vaknade jag i morse och det kändes som jag inte mindes någonting, hjärnan var tom.
De senaste dagarna har jag haft hjärtklappning över denna presentationen och funderade i dag ett tag på att kanske gå mot röd gubbe och hoppas på en lite påkörning. Men som tur är har Stine vart med mig hela dagen och sett till att jag inte kom för nära några övergångsställen..
Men det gick så jävla bra, först minuterna skalv jag som ett asplöv men sedan gick det över. Engelskan flöt på som bara den för oss bägge och vår lärare förklarade för klassen att de kan använda vår presentation som mall då de planerar sina presentationer. Vi fick grymt med beröm och läraren förklarade att vi får betygen om ett par veckor för vår presentation men att vi inte behöver bekymra oss för dessa för vår presentation var jätte bra.
In your face scenskräcken!!!

Wish me luck

I dag är inte en bra dag. I dag är dagen som jag och Stine skall ha vår presentation för den elaka läraren. Min scenskräck kan bli ett litet problem. Man har ju försökt att förtränga hur det gick för de andra tjejerna för två veckor sedan men det är inte så lätt. När jag sedan är klar med dennna presentationen så är det bara att sätta igång att planera nästa presentation som jag skall hålla själv på torsdag framför klassen och en videokamera. Spännande.....!
Men, när dessa är klara så är det bara en dag kvar tills att Honey, Linda och Steve kommer och vi skall ha en så grym helg =)
Hoppas ni har det a, nu skall jag pipa in på apoteket och se om man kanske kan få lite lugnande, eller ta ett glas vin, eller kanske bara helt enkelt bita ihop och göra detta. Vad är det värsta som kan hända liksom? Som Stine säger, det är 20 min av mitt liv vi pratar om, sedan är det över...

Fredagen den 13e är ÄNTLIGEN över!!!!!!

Det är fredagen den 13e i dag!!! Jag visste att det var något lurt i morse när jag vaknade. Försov mig lite och fick stressa iväg till mitt möte med Stine, men jag hann nästan. Kände i kroppen en sådann irritation över allt!! Vi skulle få klar och godkänd vår presentation i Creativity in advertising som vi skall ha på tisdag för den elaka läraren. Men det kändes bara som varje gång vi skickade in den till henne för godkännande och kände att nu är den klar så kom det ett mail tillbaka om nya små ändringar som vi måste göra. Vet inte hur många timmar vi har suttit med denna presentationen nu. Detta börjar bli löjligt. Det mesta handlar om små fjantgrejer som att vi har ett kommatecken som sitter fel i vår bibliography till att vi inte förklarat ett specifikt ord till ja gud vet vad.. Så jag kan säga att sitta med det igår morse var inte helt vad jag behövde men nu är det äntligen klart!!!
Efter detta ringer honey och berättar att Brasilien över nyår blir med 90% chans inte av pga visum (vilken tur att jag köpt en biljett redan) Så nu blir det att vara hemma i kalla Sverige i stället. FAN!!!!
Jag och Stine bestämde oss för att laga mat på kvällen så vi köpte två flaskor vin som vi skulle ha till middagen. Kommer hem och ser att båda flaskorna passerat sitt bäst före datum så det var bara att slå ut dem i slasken eftersom de smakade skit (trodde vi var smarta när vi handlade vin vid skolan så vi skulle få slippa bära så det var inte en chans att vi åkte tillbaka med dem). Så vi beger oss bort till vinbutiken här inne och köper två nya och betydligt dyrare flaskor i tron om att dessa kommer vara bra. Kommer hem och öppnar ena flaskan som var helt ok. Öppnar den andra som är så sur att klockorna stannar. Nu har vi fått nog och går tillbaka med den öppnade flaskan. Två sekunder senare fick vi en ny som de rekommenderade. Kommer hem, öppnar den och kan säga att den var inte dålig men den var heller inte god.. Mao av 5 flaskor vin på en kväll så var tre riktigt dåliga, en ok och en, tja, bara inte så god.
Vaknade i morse och kom på att jag har två presentationer nästa vecka, varav en som jag inte ens börjat på och som jag skall göra helt ensam inför klassen. Får ångest bara av att tänka på det känns det som.
Men om man ser på det från den ljusa sidan: Nästa fredag är jag klar med de två absolut värsta grejerna som jag skall göra under hela denna terminen (de är de två presentationerna) och då kommer Linda, Steve och Johannes ner och det skall bli så kul att ha dem här nere. Honey skulle egentligen inte med ner men eftersom Brasilien är så uppskjutet så kan han komma ner =)
Steve och Honey för lääännge sedan

Jag och Linda i somras på vår musselmiddag, saknar!
Nu skall jag komma igång med mina presentationer. Hoppas att ni har det bra där hemma, har hört lösa rykten om snö. Kan det vara så????

Har ni fest eller? JA, tydligen....!

Jag är sååå trött. Natten till igår sov jag knappt någonting, kunde bara inte somna. Så man gick runt som i ett vakuum hela dagen igår. Min kära sambo hade frågat mig i veckan om det var ok att hon tog hem lite folk på en förfest i går. Klart sa jag, hon sa i alla fall att de skulle komma klockan nio och gå klockan tolv, senast! Hur tror ni det gick?
Var hemma vid sju och slängde ihop en snabb köttfärslimpa som jag lämnade den på bänken för att kallna tills i dag. Medan jag stod i köket kom det ett par tjejer som kom in och hälsade innan jag smet in på rummet. Sedan satte det igång. Dörrklockan ringde oavbrutet mellan nio och tio och det bara väller in folk. Går ut och ber Olga hålla dörren stängd in till sitt rum så jag kunde kolla på film utan att behöva höra dem (ca 20 pers vid detta laget). Klockan elva var jag lätt irriterad då festen nu hade flyttat sig från hennes rum till köket, hallen och toaletten. Som jag sa innan, det är väldigt dåligt ljudisolerat här då vi bor i en liten tvåa med ett pyttelitet kök. Jag kan höra henne släppa en fis i sitt rum och då har vi ändå köket mellan oss. Dörrklockan fortsätter ringa, mer folk kommer och musiken blir högre. Jag skall upp klockan sju och är inte jätte nöjd. Klockan halv ett får jag nog och skickar ett mess till henne där jag ber henne dämpa sig lite och i alla fall stänga igen dörren till sitt sovrum. Jag måste sova!! Ni vet hur det är när man inte sovit på ett tag.
Klockan ett klär jag på mig, går upp. Kommer ut i köket som numera är rökrum där jag hittar en full Olga. Nu får det för fan vara nog! Tar ut henne i hallen och förklarar att det inte är ok. Förklarade den ursprungliga dealen och frågar om hon kanske inte tycker att det har spårat ut lite nu? Hon svarar med att det är ju faktiskt en helgdag dagen i dag och jag förklarar att det har ingen betydelse för mig, jag har tidigt plugg i alla fall som jag sa till henne två gånger tidigare. Hon ser ut som hon skall börja gråta men nu är jag bortom irriterad.
Låser dörren till mitt rum och hör dem stänga av musiken och Olga beklaga sig. En timme senare går ca hälften av gänget och två timmar senare resten. Somnade tre, klockan ringde sju. Kommer ut i köket i morse och ser att halva köttfärslimpan är uppäten.
Om jag har en bra morgon???
Tror att Olga skall vara glad att hon klarade att smita in på sitt rum innan jag kom upp i morse, hon kom hem samtidigt som min klocka ringde. Nu skall jag iväg och möta Stine och när jag kommer hem sedan skall jag och Olga diskutera lite vad det innebär att dela en liten liten lägenhet med någon och olika does and dont´s!!

Drömmer sig bort

Läste precis på FB att min vän Cicci sitter vid en pool i Jordanien och solar. Åååå vad jag önskar att jag hade kunnat åka till solen om så bara för en dag. Tänk att få känna solen som bränner så där skönt mot kroppen som den gör när det är sådär riktigt varmt. Att kunna gå ner till havet och svalka av sig eller bara få ligga och flyta på en madrass och höra klucket av vågorna medan man gungar i takt med dessa.
Dags för en tur "down the memory lane" och önska att man var i Thailand igen.
Här låg vi på våra madrasser

Går det an att vara så otrevlig??

Efter att man varje gång man öppnat kylen har tittat in i ett tomt kylskåp sedan jag flyttade hit bestämde jag mig i dag för att det fick vara nog. Man kan inte hålla på att äta ute 2 ggr om dagen om man skall försöka att vara lite ekonomisk. Sagt och gjort. Ringde min eviga vapendragare Stine och lyckades lura med henne på mathandling med orden:
-Jag tror inte att det är så långt till Tesco med t-banan, tio minuter kanske...
Man har ju vart i de hoodsen förut om man säger så... (en gång andra veckan jag var här) Så jag drog in till stan och mötte upp Stine i alla fall och så begav vi oss iväg. Jag hade förberett en liten (en A4 sida lång) inköpslista på viktiga saker. Efter 15-20 min på t-banan kommer vi äntligen fram till en enorm mataffär. Börjar med att plockar en gigantisk kundvagn och beger oss in. Väl där inne handlades det kan jag lova. Börjar vid fruktdisken att plocka men hittade inte allt så jag går och frågar en kvinna som jobbar där efter squash och får den tomma dumma blicken som svar innan hon rycker på axlarna och går därifrån. (Squash heter nästan det samma på Polska så det var inte direkt en TP fråga som hon behövde besvara). Blir lite irriterad men skiter i det och går vidare och undrar samtidigt hur dessa människorna klarar att klä på sig på morgonen. Kommer bort till köttdisken och skall ha nötfärs men inser då att det inte här är på samma sätt som det är på mataffären där jag bor där de har små bilder i vänstra hörnet på vilket slags djur det är i förpackningen. Så jag bestämmer mig för att fråga kvinnan som jobbar i köttdisken.
Och svaret? Hon rycker helt oväntat på axlarna, ger mig den dumma tomma blicken och muttrar något innan hon går vidare. Jag kan inte förstå hur folk kan vara så jävla nonchalanta i butikerna i detta landet. De är tur att de inte är i Sverige och jobbar då hade de fått kicken. Lyckades i alla fall få tag i allt (utom squash och nötfärs) innan vi ger upp och går ut.
En nöjd Stine efter 2 timmars handling.
Utanför affären är det någon som har bundit sin väldigt aggressiva schäferkorsning vid ett cykelställ och hunden tar det på fullaste allvar att vakta alla cyklar där. En stackars kille hade sin cykel precis bredvid hunden och kunde inte låsa upp den för hunden visade tänder, skällde och gick emot honom. Men han löste det ganska bra, han tog en kundvagn och låste in hunden mot väggen innan han låste upp cykeln och drog.
Jag och Stine släpade sedan vår packning till bussen och åkte hem. Hade så ont i armarna när jag kom innanför dörren hemma, det var det närmsta ett träningspass jag kommit sedan jag flyttade hit. Lagade en gyyyd kycklingsallad med min fräscha grönsaker och nu ligger man här helt slut. Skall kolla om nya desp har kommit ut innan jag somnar.
Puss på er mina vänner

The devil in disguise

Denna helgen har ju tyvärr inte varit jätte spännande. Jag och Stine har suttit inne och pluggat igår och i dag trots att vi var lediga, (jag vet, ambitiöst, men ibland måste man bara offra sig....!) Anledningen? Vår fantastiska lärare som vi har i "krativitet inom reklam". Varför jag läser det? Ingen aning, vad jag kommer ha för nytta av det? Vem vet, kanske bestämmer mig för att byta karriär en vacker dag. I alla fall tillbaka till våran underbara lärare, vi kan kalla henne Anna. Hon är den absolut elakaste lärare som jag träffat i min skolkarriär (och den börjar ju få ett par år på nacken nu). Hon har valt ut två personer i klassen som hon inte tycker om. En kille och en tjej som får svara på alla frågorna om ingen räcker upp handen. Bara för att få sätta dit dem. Låter osannolikt men så är det. Hennes favvotjej skulle hålla ett muntligt föredrag i tisdags och var först ut att prata. Hon hann knappt visa sin första slide innan rara Anna satte igång att förödmjuka henne inför klassen och så höll det sedan på i 10 min.
Hon fick den stackars tjejen att be klassen om ursäkt ett antal gånger för att hon var så dålig, gjort fel etc. Det var en plåga att lyssna på det, men tjejen var stark i alla fall. Jag med min scenskräck hade nog börjat gråta (får ju panik ångest attacker av att stå framför människor och prata) men tjejen klarade och jag är impad. Men gissa vilka som skall ha nästa presentation om en och en halv vecka? Just det, Jag och Stine......! Så nu är det plugg som gäller.. Hela dagen igår satt vi. Klockan sju gav vi upp och lagade mat och drack vin och så kom CJ förbi med ännu mer vin och ost. Götta!
Pluggar hårt
Likaså i dag var det studier hela dagen (från ett) till sen kväll (sex) innan vinet och maten kom fram. Idag avslutade vi dock med film i stället och ingen CJ. Vi såg på the sweetest thing som jag nog sett 20 ggr vid det här laget. Minns att vi alltid såg den hemma hos Johanna i Göteborg när vi vaknade bakis på söndag mornarna. Brukade vara ett gäng med tjejer som sov över där och sedan hade vi "frukost-och-film" frukostar. Gud vad mysigt vi hade det. Tänker massa på mina tjejer där hemma i dag. Johanna har sitt 30 årskalas i dag och jag tror att alla tjejerna är där utom jag för att jag är fast i Polskilandet i 6 veckor till. Men jag hoppas ni får en jätte kul kväll.
Moi unt CJ
Bifogar även en bild från den tiden då vi inte behövde sitta hela helgen med skolarbete utan kunde gå ut och dricka drinkar i stället på fredag och lördagkvällarna, förra veckan med andra ord..
Vicky och Stine i deras lägenhet
Filmkvällar här innebär att den som har lastat ner den senaste / bästa filmen sätter sin dator på bordet så kryper man upp i soffan, i det här fallet tre personer, och ser på dator. Annorlunda men man vänjer sig otroligt snabbt med en lite skärm när man inte har sin hemma tv längre. Nej nu har nya Greys ramlat in i min dator så jag skall, som den pensionären jag är, se på (somna framför) Greys här nu. Klockan är ju 22.07. Känner mig som en pensionär. Men måste upp tidigt i morgon och läsa så..
Puss på er där hemma

Dubbel fan

Snacka om skitmorgon.. Hade sovmorgon för första gången på länge. Vad händer? Jo jag vaknar klockan halv sju. Ligger och ser på Delerious ett tag innan jag går ut i köket för att laga frukost. Öppnar kylskåpet och det är tomt.
-FAN!!
På med mysbyxorna, jacka och tar med lite pengar och går iväg till butiken och handlar. Kommer ut ur butiken och hittar inte min plånbok. Går in igen och kollar i affären men hittar ingen och då slår mig tanken, kan det vara så att den ligger kvar hemma?? Det är ju lite dumt med tanke på att jag har mitt key-card i den. Mao, jag kan inte komma in igen. Möter som tur var en kvinna vid vägen som kan släppa in mig genom grinden men hennes kort fungerar inte till den andra dörren.
-Fan igen!!
Så det var bara att sätta sig och vänta. Ringde på på lite måfå lägenheter på porttelefonen men ingen var hemma. Och just denna dag så var heller inte min sambo hemma och hon är alltid hemma annars. Efter 20 min kommer i alla fall tidningsbudet och släpper in mig. Härlig start på dagen..

De små ögonblicken i livet

Ibland är det de små sakerna i livet som gör att man mår bra. Sitter just nu på restaurangen Frida och väntar på Stine. Har precis kommit från stadsbiblioteket där jag suttit och läst. På biblioteket var det som vanligt en miljon grejer att göra innan man fick lov att sätta sig och läsa på sin egen dator. Detta innefattade bland annat vara tvungen att lämna in sin jacka till en massa sura tanter som sitter i garderoben, 45 min väntetid på att få ett bibliotekskort, inget lånekort inget tillträde till bibblan, och sedan tre timmar med att försöka koppla upp sig till nätet (vilket inte fungerade till slut ändå). Allt detta gjordes i ett stort iskallt bibliotek. Efter tre timmar hade jag ingen känsel i fingrarna så jag bestämde mig för att gå hem. På vägen ut var man tvungen att stämpla ut med sitt lånekort och försöka ta sig förbi tre sura vakter. Hämta jackan hos de sura tanterna i bibblan och sedan bege sig ut i kylan. Det är minusgrader här redan.. Vänta tio min i blåsten på bussen (hade igen aning om vart jag var). Hoppa av vid Nowy Swiat och gå i kylan till restaurangen. Och nu sitter jag här med en kopp kaffe, ensam i restaurangen och bloggar med soft spansk musik i bakgrunden och känner att jag mår riktigt bra.

Jag säger det, det är de små ögonblicken i livet som man skall ta till vara på..
Hoppas ni har det bra där hemma.
Pöss pöss

RSS 2.0