Myskväll med Mc Dreamy
Ett litet kort inlägg till. Skolan börjar i morgon vilket betyder att jag behöver sova i natt och detta innebär att jag har en hemmakväll i dag. Var ute och åt med Gabi innan på vad som senare skall komma att bli Erasmus studenternas vattenhål. Vet inte varför för det var kallt som rackarns, maten var sådär och servitören verkade inte gilla oss då vi bad honom sätta på värmen. Det gjorde han inte men av någon märklig anledning så kom han med två järns då vi skulle betala. Järns, på en onsdag klockan fyra, ok! Körsbärsvodka. Har druckit bättre, Gabi berättade att hennes mormor tillverkade det hemma i garaget...
När jag kom hem hade min nya sambo kommit, Olga, jag har nog aldrig träffat en så stressad och nervös 20- åring i mitt liv innan. Men hon verkar söt och trevlig. Insåg dock nu hur liten och lyhörd lägenheten egentligen är när man var två här. Som tur är ligger mitt sovrum granne med toaletten och därifrån kan man höra vad den andra tänker som sitter där inne.
Vi var i allafall på sightseeing i dag och jag måste säga att delar av Warszawa är så otroligt vackra. Vi hade en guide med oss på bussen i tre timmar som berättade allt om stan och visade oss allt från de enorma parkerna till olika monument över judarnas hemska tid då Hitler hade makten och även gamla stan som var så fin. Det var super intressant och jag kan knappt bärga mig tills att jag får utforska Warszawa på egen hand, vi skall börja redan nu till helgen för nästa helg blir det ju kusten och helgen efter det Krakow. Busy busy!!
Universitet, utsikten från 3e våningen (finns även en källare med gym, en 50 cm djup och 20m lång kissluktande pool, en sauna och en massa långa korridorer där det känns som man befinner sig på ett sjukhus från 1800-talet.
Nu har jag datorn laddad med de två nya avsnitten av greys här så nu skall jag gotta ner mig i sängen och njuta av Mc Dreamy och Mc Steamy i två timmar (det är ju tydligen helt ok att ladda ner både filmer och musik här) innan jag somnar.
Hoppas ni har en fantastisk kväll där hemma.
Puss puss
Fieldtrip till helvetet
Nu har jag äntligen fått tagit lite bilder på min omgivning. Var ute häromdagen och tog lite bilder men var för lat för att lägga upp dem på en gång.
Inne på compounden jag bor på. Så ser det ut.
I skolan i går talades det om att alla erasmus studenterna skulle göra en liten utflykt nästa helg, alltså den 16-18. Jag hade bestämt nästintill att jag skulle hem på vad jag tror kommer att bli årets roligaste fest i Göteborg. Jag har suttit de senaste dagarna och kollat resor och även hittat ett par. Men så satt jag igår kväll och funderade på min vistelse här i Polen som nu har krympt till knappt tre månader, och hur vill jag spendera dessa? Antingen så kan jag sitta här och längta hem och försöka ta alla chanser att åka hem på helgerna för att träffa alla mina goa tjejer hemma (honey har åkt till Dubai på arbete i två till tre veckor och sedan kommer han hit innan han åker till Brasilien i fyra månader så han blir inte anledningen till att jag åker hem). ELLER så kan jag försöka att göra det mesta möjliga av situationen här nere och se till att jag har en kul tid i Warszawa och ger fan i att åka hem redan efter tre veckor. Efter noggrann övervägning kom jag fram till att alternativ två var bäst. Sååå, nu skall jag på utflykt med mina klasskamrater(bekanta) Och resan går till inget mindre än Krakow.
Resan innebär en bussresa dit på 6 timmar, två nätter i Krakow och avslutas sedan på vad som troligtvis då var helvetet på jorden: Auschwitz
Efter en timmes snabbgenomgång av Polens historia (som är otroligt viktigt för dem här nere) så inser man vad de stackarna varit
med om. Hur Ryssarna och Tyskarna och även Svenskarna har härjat med detta stackars landet. Det var faktiskt svenskarna som flyttade Polens huvudstad från Krakow till Warszawa. Som tack för detta så har de här nere satt upp en staty av den svensk kungen som gjorde detta, mitt på ett torg, bara för att duvorna skall kunna sitta på hans huvud och skita enligt de från Krakow. Vad är det för sätt att visa tacksamhet undrar man då??? Statyn står där i alla fall i dag, full av duvskit...
Om ni undrar varför vi skall hit så är det en stor del av Polens histora, som är otroligt tragisk, och jag tror att det är en plats som man aldrig mer kommer få chansen att se. det är inte direkt så att man om några år packar in ungarna i bilen och drar på semester till Krakow och framförallt inte Auschwitz.
Och inte nog med etta, nästa helg blir det troligtvis en helg i Gdynia och Gdansk med två svenskar Lina och CJ, och ev Gabi. Nu skall här utforskas =) Hoppas att allt är bra med er därhemma, saknar er massor (det kanske inte märks när jag väljer att åka på koncentrationsläger istället för att komma hem, men det är säkert det)
Puss puss
lyxigt
God morgon god morgon.
Har en känsla i kroppen att i dag kan nog faktiskt vara dagen då jag både tar med kameran och tar bilder. Skall på en lite föreläsning och sedan har skolan ordnat en guidad busstur av Warszawa på ca tre timmar. Kan bli intressant =) Så jag återkommer i eftermiddag med lite bilder.
Santa is in da house
I bland har livet bara en tendens att ordna sig till det bättre. Fick reda på på skolan i dag att man kan, om man vill skriva sina examen innan jul. Detta betyder då i andras fall att de inte behöver komma tillbaka till Polen igen efter jullovet, och i mitt fall att jag kan stanna i, tja låt mig se, tre veckor i Rio med min honey. Och det är en bra nyhet!!
Har spånat runt lite bland elever och sådana som jobbar på skolan hur det är med de olika föreläsarna här och har fått reda på att det finns nog en hel del kurser på min lista där kraven inte är för stora. Jag vet inte helt hur det är här nere med undervisningen då de flesta lärarna pratar inte så bra engelska och en hel del av utbytesstudenterna har väldiga problem med att göra sig förstådda.
Annars börjar det bli riktigt kul här nere, man träffar en massa goa människor, börjar lära sig ta sig runt, man lär sig hälsa på Polska och man har lärt sig att man måste ta det lugnt i trafiken. Till skillnad från i Sverige där man kan passera ett övergångsställe i lugn och ro när man har grön gubbe måste man här nere se sig runt som ett jagat djur innan man stressar över övergångsstället oroligt tittandes åt alla håll så det inte kommer en bil. Är det så att bilarna har rött i en fyrvägkorsning så kan man alltid, om man skall svänga höger, köra fram så långt det går och sedan försöka ta sig ut i trafiken med en rivstart eller bara helt enkelt köra mitt ut i trafiken och hoppas på att det fungerar. Höll på att få stifta närmare bekantskap med huven på en bil i dag när jag skulle över vägen bara för att jag tittade ner i två sekunder. Taxiresan hem igår gick i 80-90 km/timmen genom hela stan och jag klev ut lite lätt grön i ansiktet.
Innan utgången igår var jag och Lina hemma hos min buddy som hade lagat Polsk mat till oss. En gryta som påminde lite om korvstroganoff fast med stora böner i och sedan något annat som påminde om piroger fast det var kokta och väldigt degiga till detta serverades vad jag tror är Polens nationaldryck, Vodka! Kan nog helt ärligt säga att Polsk mat inte kommer att bli någon favorit hos mig, men jag har ju iofs en hel del kvar att prova. Bland annat så tyckte vår föreläsare i dag att alla vi utbytesstudenter borde prova blodkorv minst en gång. Eller kanske inte.....
Min Buddy, Gabi, är för övrigt en fantastisk person. Efter att ha talat med en hel del andra utbytesstudenter så har jag fått höra att deras Buddys knappt pratar engelska, och inte har hjälpt dem med någonting. Min pratar flytande engelska, ordnade lägenhet till mig, hämtade mig på flygplatsen, hjälper mig med alla småsaker som att hitta gym, skaffa ett bankkonto, hjälper mig med bussarna (tidtabellerna är ett stort skämt här nere, där jag bor går det ca tio bussar åt tio olika håll, varav en går till centrum och det finns ingen att fråga i området eftersom INGEN pratar engelska). Hon hjälper mig hitta frisörer, ordnar taxi och ger mig tydliga förhållningsregler vad jag får och inte får göra. Till exempel att ta nattbussen ensam hem är ett big no no. Jag ser alldeles för "opolsk" ut för att vara säker där. Hon bjuder hem mig på middag och vi är ute och äter och dricker öl ihop. Jag kan säga att jag tycker att det kan vara väldigt jobbigt här nere, framförallt eftersom jag inte kan kommunicera med nästan någon. Men utan henne så hade jag nog haft ett rent helvete. Hon är fantastisk.
I morgon kommer nog min roomie hem så nu måste jag börja städa tror jag. Men jag vill bara säga till alla där hemma, jag saknar er massor och hoppas att ni kan komma ner och hälsa på snart.
Pöss!
Vilse i warszawa
God morgon. Har sovit som en stock i natt, somnade vid nio i går efter en heldag på stan. Warszawa är en väldigt stor stad har jag märkt. Tyvärr så tänkte inte jag på att packa ner några ballerina skor eller dyl. Detta då jag hade fått för mig att det skulle vara runt 10-15 grader här nere på dagarna eftersom det är vad min kontaktperson berättade. Det stämmer inte, det är runt 25 i solen på dagarna och då de enda skorna jag har med mig som inte är stövlar är ett par pumps begränsar det mina promenader i stan märker jag. Jag tog i alla fall på mig dessa och gick till bussen. Planen var att ta sig in till stan för att där direkt springa in i en skoaffär och handla ett par ballerina skor.
Inte vad man skulle kunna kalla "fotriktiga skor"...
Dock visade sig då att min vanliga buss bara gick mån-fredag så jag var tvungen att hitta en annan. Med kartan i högsta hugg haffar jag en person vid busshållplatsen (en yngre, har hört att dessa kan prata engelska bättre) och följande konversation utspelas.
-Excuse me, do you speak english?
- Eeeh yes
- Good, can you please tell which bus I should take to get to centrum (heter så på polska)
Flickan börjar prata polska samtidigt som hon pekar på två andra hållplatser på varsin sida om vägen, samma scenario har utspelats de senaste gångerna jag har frågat en polack om de pratar engelska.
Hittar i alla fall en buss till slut som jag tror är rätt och lyckas ta mig in till stan. Väl framme börjar jakten på skor. Gick igenom ca 5 skoaffärer utan att hitta ngt. Här nere är det väldigt populärt med lackskor, med rosetter och en ca 5 cm hög och lika bred klack. Tack men nej tack, så det var bara att traska vidare. Efter att ha gått vilse i stan i går (de skulle tydligen springas ett maraton mitt i stan vilket innebar att man inte kunde korsa vägen) så var det en väldigt trött person som igår kom tillbaka till centrum. När jag kom gåendes till bussen såg jag dock att min buss gick rätt utanför H&M blev jag så glad att jag tog en liten sväng in på H&M med mina trasiga fötter, skulle ju bara ändå promenera dryga tio meter till bussen. Kommer ut och efter 5 min kommer bussen som jag gick på, glad över att äntligen få sitta ner efter fyra timmars promenad på kullersten. Inser dock ganska snabbt att jag sitter på rätt buss, men åt fel håll. Hoppar av efter en hållplats för att gå över på andra sidan och ta bussen åt rätt håll. Hittar en polsk tjej som faktiskt pratar engelska, inte väldigt bra, men hon kunde göra sig förstådd. Hon pekar i alla fall på en hållplats 50 m ner på gatan och jag traskar dit för att upptäcka att det är helt fel hållplats. Sedan var det jag som tillbringade ca 45 min med att promenera runt och leta hållplats. Här nere är det nämligen inte alltid så att bara för att det finns en hållplats åt ena hållet så betyder det att det finns en likadan på andra sidan vägen som går tillbaka igen. Utan bussarna byter ofta gator. Men efter mycket om och men hittade jag rätt och kunde ta mig hem. Resten av kvällen tillbringades i soffan med fötterna uppstaplade på en massa mjuka kuddar. .
Mi casa
Nu när jag vart här i nästan 24 timmar (har nog dock sovit 14 av dem) börjar det kännas ganska bra. Igår tog jag det relativt lugnt. Gabi, min kontaktperson, dök upp på flygplatsen lite sen (det hade iofs säkert jag också varit om det inte hade varit så att jag kom med flyg och därför inte kan vara med och påverka min ankomst). Vi tog sedan bussen till lägenheten. När vi kom av bussen och började gå mot lägenheten förklarade Gabi att detta området var ett väldigt fint område där det bara bodde rika människor, och då såg jag det, längre fram på gatan var det en bomstation med en massa vakter och en stålgrind som man måste ha passerkort för att komma igenom. Väl innanför grindarna var det som en lite community där det var en massa nybyggda hus och det fanns små restauranger, supermarket, ekologisk fruktbutik, bank, veterinär etc och en liten park. (skall ta med kameran i dag och fota) Sedan kom vi till en ny stålgrind in till gården, två låsta dörrar och sedan stod vi utanför lägenheten.
Det gröna vardagsrummet
Det inte så stora men fräscha köket
Mitt sovrum, en stor säng, en stor garderob och en balkongdörr, allt vad jag behöver =)
Den är inte så stor men mysig. Jag skall dela den med en 20 årig tjej som heter Olga men som kommer först på onsdag. Vi tog en snabb tur till frukt och grönsaksbutiken för att handla frukost etc. När jag sedan skulle betala gick det på 85 polski pengar vilket är ca 200 kr. Då ser Olga på mig med stora ögon och frågar:
-Tycker du att det var dyrt?
- Nej svarar jag, jag har ju två bärkassar med grejer
- Hmm, det är vad man vanligtvis handlar mat för på en vecka.
Jag kommer nog gilla detta ställe. När vi kommer hem sätter vi oss ner och pratar en stund och då berättar Olga att de Erasmus studenterna som kommer ner (sånna som jag) de pluggar inte här nere, de festar och har kul. Tentorna är barnsligt enkla. Sedan berättade hon att jag nog kommit till shoppingens Mecca. Det är billigt och det finns allt!! Så nu skall jag ut på stan och titta och kanske, men bara kanske shoppa liiiite grann (man måste ju nästan tröstshoppa nu när man lämnat Sverige och saknar alla) plus att jag skall se efter en bra frisör och ev diskutera en hårförlängning. Det gäller ju att smälta in, och jag har u fått en massa bra tips hemifrån vad jag bör göra. Färga håret gult, sälja min kropp och klä mig i adidaskläder från topp till tå är bara några av tipsen...
Äntligen framme
Denna resan har ju planerats i snart sex månader så borde man ju känna sig lite redo. Men de senaste veckorna har tyvärr mest bestått i ångest över att resa då jag har varit väldigt osäker på om det skulle vara en bra idé att lämna goa Göteborg nu när jag har det så bra hemma med mina fantastiska vänner, en härlig lägenhet och framförallt en fantastisk pojkvän. Men envis som man är så har man ju gett sig fan på att det skall lyckas. Den senaste veckan har gått åt till att packa, tvätta, packa och inte minst att packa. Enligt det lågprisbolaget som jag skulle flyga med (man e ju student för guds skull) så fick man ha med sig 15 kg packning (plus 10 i handbagage men den väskan fick inte vara mer är 105 cm totalt så det hjälpte ju inte). Hur tror de på flygbolaget att en stackars tjej skall klara sig i 4 månader med 15 kg packning?? Det är ju bara vad mitt smink, mina handväskor och mina stövlar väger tillsammans, skall man inte få ha kläder med sig? Men som tur är så hade jag lagt till 10 kg extra. Men hur jag än packade mina väskor så var det hela tiden för mycket. Till slut hade jag 1 kg i övervikt så då bestämde jag mig för att min skinnjacka fick offras för min spikmatta vilket ledde till att jag nu bara hade 0.55 kg i övervikt. Men då åkte min fantastiska kille iväg och handlade en ny väska till mig som vägde ynka 1,4 kg i stället för 3,3 som den förra. Detta ledde då helt sonika till att jag kunde få med mig ännu mer kläder.
Jag och honey. Bilden är dock från i somras då vi var i das hufvudstad
Jag och fantastiska Linda på en konsert i sommras
I går kväll vägde jag väskorna en sista gång innan Linda kom över. Det är tur att jag har så fantastiska vänner som kan ställa upp på en. Eftersom killen åkt på jobb till el hufvudstad så var det upp till mig att ta mig själv till Säve ( det är så när man åker lågprisflyg, då får man inte komma till Landvetter som alla andra). Så jag ringde Linda i panik och som den ängel hon är dök hon upp i går kväll. Det blev middag med vin och övernattning innan vi åkte klockan sex i morse. Då jag är flyrädd så har jag fått tipset att antingen vara full eller bakis när jag flyger för att lugne nerverna. Då att vara full klockan sju på morgonen på flygplatsen inte var ngt alternativ satsade jag i stället på alternativ två och pimplade därför vin kvällen innan. När vi kom fram till flygplatsen och det var dags att väga in väskorna höll jag andan mens jag lyft upp väskorna på vågen. 9,6 kg och 15,1 kg. PHU!! Incheckningen gick relativt ok, om man bortser från att vakterna vägrade låta mig ha mitt rosenvatten och antisnap serum i handbagaget för att det var 200cl flaskor utan i stället ville att jag skulle kasta det. Idioter! Så det slutade med att jag snabbt sprang bort till den lilla shoppen och köpte småflaskor som jag fyllde över i innan jag återigen promenerade genom metalldetektorn.
Lånad bild
Flygresan var ok (man e ju liiiiite lätt flygrädd för att uttrycka det milt) men den tog ju bara knappt en timme. Vid halvtiotiden i morse gled jag förbi tullmännen för att där upptäcka att min kontaktperson som har min lägenhetsnyckel och adress inte fanns där. Kul, jag som inte hade hennes nummer.. I morgon kommer det en bättre uppdatering med bilder etc från min nya fina lägenhet och förhoppningsvis lite bilder från staden och så skall jag försöka ta ett kort på vakterna som står framför grindarna som omringar hela det området som jag bor i. Fint skall det vara när man är fattig student, eller nått =)
